maddemedandraord

Sitter här igen, för hundrafemtioelfte gången, mitt i natten... Jag har lyckats vända på dygnet igen. Tycker lite synd om mig själv som sitter uppe och funderar i mörkret utan nån att prata med. Men mest synd tycker jag nog om min sambo som måste stå ut med att jag blir så här ibland.  Att jag måste sitta och fundera sönder saker i små atomer, eller allra helst lösa alla världens svåraste problem.  Kan jag inte fundera på dagtid eller prata med sambon om det? Nej, för min hjärna kommer aldrig igång med de svåraste tankarna förrän sent på kvällen. Där spelas allt som hänt under dagen upp och jag går mer eller mindre ofrivilligt igenom allt i huvudet om och om och om igen..ord för ord, sak för sak.. Kunde jag sagt annorlunda? Borde jag gjort si eller så istället?

Det sägs ju att de allra bästa genierna kommer på sina idéer nattetid... Kan inte påstå att jag är ett geni, men jag förstår nog varför det sägs så. På dagen har ju hjärnan fullt upp med att ta in alla bilder, sinnesstämningar, uttryck och upplevelser. När under dagen ska den ha tid att gå igenom allt material, det händer ju en massa nytt hela hela tiden...och min hjärna verkar vara av den typen att all information är viktig, på ett eller annat sätt. Därför är det bäst att lagra allt till kvällen och sedan gå igenom det en gång till innan det riktigt går att släppa om det inte är viktigt. Min hjärna hamstrar...allt!

I väntan på att min hjärna ska vara klar med dagens information får jag väl i lugn och ro dricka en kopp te och försöka lösa nästa världsproblem...

Irriterad!!! Folk har mage att klaga när jag inte hör av mig på några dagar men själv ska jag sitta fint och vänta på svar från andra hur länge som helst...

Har sen i mitten på juni försökt fått till ett besök hos en vän som jag tycker så himla mycket om. Det där besöket har fortfarande inte blivit av..och gissa varför?! För att människan inte svarar i telefon eller på mail. Börjar fundera om människan ens vill vara vän med mig längre..har inte ens fått en anledning till den tomma linjen. Flera gånger har jag messat om att jag och Oliver gärna vill komma och hälsa på och jag har undrat när det skulle passa...första messet fick jag svar på, en fråga om när jag tänkt komma och hur länge jag skulle stanna och att jag är saknad..inget mer.  Jag svarar tillbaka och säger ett datum och undrar om det finns plats för oss att bo någonstans eller om jag måste boka hotell....det har jag fortfarande inte fått svar på... över två veckor sen. När skulle jag då ha åkt eftersom det tydligen var så olägligt undrar ni...jo om två dagar, på tisdag.
Behagar människan svara så kanske jag får till ett besök i år iaf...

Nu har jag skrivit av mig, det känns bättre men inte riktigt bra. Blir ledsen när det blir så här och jag verkligen vet att jag inte gjort nåt fel..

En tupplur på det här så kanske problemet löser sig... gonatt

Hos våra kära vänner som väntat och väntat och väntat på detta barn.
Igår kl. 15:53 blev det ett litet flickebarn på 3424g och 50 cm.

Stort GRATTIS och VÄLKOMMEN!!