maddemedandraord

att jag knappt hinner andas...
Massor händer som jag inte förstår mig på och just nu behöver jag tid att stanna upp och tänka lite.
Hittills har året bjudit på en hel del av både glädje och sorg. Jag har fått tillbaka kontakten på riktigt med en vän, en vän jag saknat men inte varit vuxen nog att ta tillbaka. Detta känns bättre än bäst och det är inte för att det känns som det gjorde förut (för det vill jag egentligen inte) utan för att vi har startat en ny bättre och hälsosammare relation till varandra. Om personen i fråga läser detta så säger jag TACK, för att du är min vän och kommer med de råd och tips jag behöver när de fattas mig. Du är en riktig stjärna för mig och tror inget annat!


Vidare får jag väl även konstatera att jag håller på att förlora en annan vän...
Jag hoppas verkligen att denna person tar sig i kragen och ordnar upp allt nu. Det börjar bli för mycket och när man inte ens lyssnar på de vänner man haft i många många år utan fortsätter köra huvudet i väggen gång på gång..då är man illa ute. Skärpning, big time!



Jag skulle kunna skriva världens längsta inlägg om totalt ointressanta saker, men jag besparar er det.
Istället ska jag gå och lägga mig i sängen bredvid min underbara sambo och lyssna på mitt andra lilla hjärta som ligger och snusar i spjälsängen. Tänk så mycket kärlek man känner av att höra sitt lilla barns trygga lugna andning.. Underbara unge!

GONATT